Masarnas säsong är slut. Man föll med hedern i behåll. Det blev en gastkramande andra semifinal i Gröndal. Först efter heat 14 stod det klart. Smederna var klara för SM-final. Den första för klubben på 14 år. En praktsensation då Smederna inte alls var ett tippat favoritlag.
Om Smederna styrde matchen i Brovallen så var det Masarna som gjorde det nu. Tidigt var man i en åttapoängsledning. Som mest var det tio pinnar. Ändå krånglade sig Smederna ur chocktillståndet, nervositeten och bärgade den finalplats som Masarna, i förhandssnacket, nästan hade fått till skänks. Efter att Smederna kört bort Dackarna i sin kvartsfinal.
Att Masarna körde bra. Att man vann matchen. Att man visade bra teamwork i depån. Det betyder mycket inför nästa säsong. Att ta med sig en match som den här. I stället för storfloppen kvällen innan i Brovallen.
Inför den här matchen vågade jag inte tippa att man ens skulle ha en chans att ta igen 14 poäng. Men flera jag pratade med innan returen var optimister. Hade räknat och räknat. Kommit fram till att om bara förarna höjde sig lite så fanns chansen.
Jag har hela säsongen sagt att det skulle bli SM-final. Att det skulle bli SM-guld. Jag har varit kaxig i mina krönikor i den frågan. Jag känner att Masarna borde ha varit där. I finalen. Att det skulle bli en kollektiv kollaps i tisdagsmötet trodde jag inte i min vildaste fantasi.
Stämningen var på topp där i Gröndal. Trots småruggigt väder. Banan inbjöd till bra speedway. Hade inte Smederna haft en viss Zagar i sitt lag. Då tror jag banne mig att Masarna ätit upp försprånget.
Zagar varv outstanding igen. Som i Brovallen. I vissa heat rörde det sig om utklassning. Vad har den killen som andra inte har i sin hoj?
Hörde flera fråga sig det. Hur som helst. Zagar i toppform är ett måste för att Smederna ska kunna rubba sin finalmotståndare.
Hur som helst igen. Smederna visade över två matcher att man är ett värdigt finallag. Kul för Pontus Aspgren att få köra en final och han tycks vara i bra form säsongen ut.
Tankar och funderingar:
*Czaja hos Masarna har haft en upp-och nedsäsong. Tyvärr har han dippat i båda semifinalerna. Har man inte råd med i ett tufft slutspel. Tyvärr var han den svaga länken i matcherna.
*Helt avgörande blev tyvärr heat 15 hemma på Brovallen. Då Masarna hade en femetta då Tai Woffinden fick res på cykeln. Nu blev det omvända siffror. Annars hade Masarna varit ifatt här i match 2. Då hade vi kanske, kanske haft ett annat finallag.
*Över 5 000 åskådare i returen. En publiksiffra som Masarna aldrig nådde upp till under året. Borde man gjort i någon match tycker jag.
*Tai Woffinden, Linus Sundström och Antonio Lindbäck kvar i Masarna säsongen 2018. En god grund att står på.
*Nu hoppas jag att man lyckas få in Pawlicki i laget också. Han är grym och har stor potential. Han blir dessutom GP-förare 2018. De fyra är hur starkt som helst.
Här lägger jag dock in en brasklapp. Antonio Lindbäck måste hitta rätt i sin tillvaro och bli stabil i Elitserien. Alltså minst åtta-nio pinnar i varje match.
*Under säsongerna 2016 och 2017 har Masarna och Smederna mötts 6 gånger. Masarna har vunnit vid fem tillfällen. Men Smederna tog sin seger när den som allra mest behövdes.
Tack och hej:
Själv tackar jag för mig som krönikör här på Masarnas hemsida under säsongen 2017. Till en början var jag en tipsguru. Smederna, med Zagar och Pontus Aspgren i spetsen, tog dock ned mig på jorden rejält i första SM-finalen. Jag abdikerade direkt.
Masarna ska inte skämmas för säsongen 2017. En viss sportchef vid namn Roger Uppgård sade till mig. ”Det kanske inte är bra att vinna guld i år.” Nu är vi där. Bra eller inte. Jag tycker alltid det är bra att vinna. Samtidigt vet jag att Roger är en man som vill skynda långsam och bygga vidare för en än stabilare grund.
Som jag ser det måste, och ska, organisationen förfinas. Jag tycker kanske att man inte behöver skämmas för att byta ut lite folk på olika poster. Jag tycker att Masarna, likt arenor i Eskilstuna och Vetlanda, ska sikta på lite jumbotroner, eller vad det nu heter. Där man kan se heaten i repris, kan kika in i depåerna.
Just depån är något som jag tycker ska få en högre status i snacket under matcherna, i pauserna, också. Finns flera vägar att gå, för publiken vill se vad som händer och sker här.
Jag känner också att musiken ska förnyas. Här ska det exempelvis vara mer rockstämning. För speedway är rock`n roll. En ny maslåt- en fräsch sådan skulle jag välkomna. Vi har ju trots allt många lokala musikaliska ”smågenier” i vår närhet.
Jag känner att grunden finns i Masarna. Jag känner att små förnyelser här och där skulle lyfta maståget ytterligare. Mot det där SM-guldet 2018 som vi alla vill ha. Klubbens andra guld.
Hur som helst igen för sista gången. 2017 blev ett kul år för Masarna. Trots sordin här mot Smederna.
