Skip to main content

Krönika av Roland Bärtilsson

By 22 februari, 2019Krönika

Tony Rickardsson och Leigh Adams på banan samtidigt. Det innebar nästan alltid poängövervikt. Två stilfulla förare som behärskade varje del av banan. Som hjälpte varandra. Som körde för laget och där oftast en av dem stängde till på yttern. Härliga speedwayminnen för varje masfan som fick chansen att följa legendarerna. De bjöd på speedway, paråkning, när den var som bäst. De tjusade publiken.

Nu går vi in för en ny säsong med Masarna i högsta serien. Nu med lite andra förutsättningar. Med ett budgetlag där det ändå finns talang, rutin och plats för en och annan överraskning. Om det räcker till att undvika jumboplatsen? Tveksamt så här vid en första titt på laget.
Men att just titta på ett papper där trupperna står och vad som händer på ovalerna är två vitt skilda saker. Mycket spelar in under en säsong. Ni vet det där med skador. Med förare som underpresterar eller tar klivet fram ur skuggan från några andra förare. 2019 har Masarna ingen Tai Woffinden eller Linus Sundström. Men väl en Antonio Lindbäck som jag tror kan gå mot en bra säsong. Som kliver fram och kör hem de där poängen som kan skilja mellan en snöplig förlust och ett kryss eller rent av vinst.

En förare som fick stå i skuggan av trion Woffinden, Sundström och Lindbäck i fjol får nu axla en av rollerna som ”oerhört viktig för laget”, Kim Nilsson. Klarar Kim av det? Jag tror han gör det. Han blir bättre med ökat ansvar och i sina bästa stunder tar han runt åtta pinnar i matcherna. Nick Morris ett oskrivet kort. Loktajew och Tarasenko är unga och lovande. Hur långt kan det räcka i tuffa Elitserien? Om bara en av dem överraskar på ett sätt som Emil Sajfutdinov gjorde på sin tid i Masarna. Då är jag nöjd.

Masarnas trupp är en salig blandning av nationaliteter. England, Polen, Tyskland, Frankrike och Ryssland i en salig mix med våra egna svenska förare. Något att bita i för nye huvudansvarige lagledaren Andreas Sundin. Klarar Sundin av att leda laget efter att ha skolats in som assisterande under några säsonger? Jag tror det och minns hur han fick ta över i en match i Vetlanda säsongen 2017 då Stefan Bäckström visades upp på läktaren. Då klev han rakt in i hetluften och gjorde det bra. Jag följde då lagets matcher inne från depån och blev glad över vad jag såg. Så visst klarar Andreas av att leda laget. Bara han inte börjar lyssna på alla som vet bäst från läktarplats. För det lär bli en tuff säsong. Det lär bli en och annan överhalning. Men som jag tror, också plats för ett par skrällar.

Fajfer från Polen får han köra några matcher? Bellego från Frankrike blir han fågel eller fisk. Köra långbana vet vi att fransosen kan. Men det är en annan sak mot betydligt beskedligare motstånd bland annat. Får Philip Hellström-Bängs plats i startsjuan? Kommer han att fortsätta utvecklas? Jag svarar ja på andra frågan och visst får han sina chanser också.

Indianerna från Kumla hemma i seriepremiären tisdagen den 7 maj. Det låter för mig som jackpot. Visserligen med Indianerna som favoriter, men en bra premiärmatch. Men så tänker jag ett varv till. Tai Woffinden och Chris Holder är två heta förare i just Indianernas trupp. En annan före detta mas som kör för Indianerna säsongen 2019 är talangen Joel Andersson. Kommer han att blomma ut?

I omgång 2 väntar de två senaste årens svenska mästare Smederna från Eskilstuna. Det är bara början på en säsong som för Masarna kan bli en riktig käftsmäll. Jag funderar i de banorna nu. Jag väljer dock att vänta in fyra, fem omgångar. Jag vill ju ha de där överraskningarna. Bellego eller Tarasenko kanske. En Kim och Antonio som bär laget. Kanske inte mot toppklubbarna, de som värvat ihop bästa och dyraste trupperna. Men mot exempelvis Lejonen och kanske…… får vi se bra parspeedway som säsongen 2017 när Woffinden och Sundström ofta ägde ovalerna.

Masarna har klarat sig igenom ekonomiska kriser förr. Som fågeln Fenix har de återuppstått, kommit igen och byggt upp nya starka trupper. Vad publiken måste göra kommande säsong är att ha tålamodet. Inte kräva stordåd. Acceptera verkligheten. Att Masarna kör med en budgettrupp. Att smällarna kommer. Att laget behöver support och att inse att även en underdog överraskar då och då. Vad jag hoppas av förarna är att att Sundin och ledarna i gänget, förarna alltså, är enade om att kriga heat efter heat. Att vi-känslan finns där. Att lagkänslan gör det. Att man kör för Masarna som klubb och för publiken. På bästa cyklarna och att varje förare ger järnet i varje heat. Oavsett ställningen i matchen.

Om övriga lag i korthet:
• Dackarna har gått in i ett samarbete med polska klubben Gdansk. Intressant.
• Masarna har tappat Pawlicki till mästarna Smederna.
• Kasprzak och Hampel lär bli tunga namn i Lejonen.
• Vetlanda har Zmarzlik och har värvat ungt.
• Västervik har alltid oberäknelige Nicki Pedersen, samt Peter Ljung och Kilderman som är viktiga kuggar i truppen.
• Piraternaär tillbaka i Elitserien och får tillbaka Linus Sundström och blir tillsammans med Niels-Kristian Iversen viktiga kuggar i truppen.
• Rospiggarna vet man inte var man har. Ändå är de alltid med då det är dags att köra de viktiga matcherna på senhösten.
• Indianerna kan överraska. Har hittat en stark trupp.

Jag tippar:
• Att Masarna och Lejonen hamnar där längst ned i tabellen.
• Att Indianerna, Dackarna, Smederna och Piraterna gör upp om SM-bucklan.

Nostalgi: Jag minns hur säker jag var på att Masarna skulle köra över Smederna från Eskilstuna i första semifinalen 2017. Jag var bombsäker på att de skulle avgöra redan där och ta sig till SM-finalen. Masarna hade ju inte förlorat en enda gång i Brovallen under året. Då gör de årets plattmatch. Samtidigt som Smederna gjorde sitt och Zagar körde in makalösa 17 poäng för sitt lag. Smederna vann med 52-38. Det fanns inte på kartan. Inte någonstans. Att Masarna pliktskyldigast vann returen kvällen efter med 48-42 var bara kuriosa. Kvällen innan var just den kväll då Masarna hade sin guldchans, den stora chansen. Nu ser det ut som om vi får vänta många år på nästa gyllene läge. För visst måste vi tro på att chansen dyker upp igen. Just den här kvällen i Brovallen var början på Smedernas stora era. 40 år efter förra SM-guldet kunde förre masen Pontus Aspgren och hans lagkamrater gå hela vägen och vinna guldet. Inte nog med det. 2018 kom ett nytt SM-guld.

Vetlandas lagcup: Läser att den årliga lagcupen i Vetlanda där lagen oftast kommer med de orutinerade förarna och stjärnorna i bästa fall nöjer sig med en dags körning, just nu har lottats. Masarna hamnade i kvalgrupp 2 med Indianerna, Vetlanda och Smederna. På papperet ett bra test med andra ord. Då premiäromgångarnas lag Indianerna och Smederna väntar.

Avslutningsvis: Masarna är oavsett om det går bra eller knackigt kommunens publiklag. Gissar att många kommer för att se hela kopplet av nya förare i premiären 7 maj.
Speedway ska ses live. Känslan, doften och atmosfären går inte att beskriva i ord.

/ROLAND BÄRTILSSON