Nu är idrottssäsongen 2017 ett minne blott. Ett framgångsrikt år igen på många håll för svensk idrott.
Masarna hade, frånsett den första SM-semifinalen i Brovallen mot Smederna, ett bra år.
Tyvärr gav den där matchen ett för stort poängtapp för att killarna skulle lyckas ta igen det i returen.
En match som förstörde gulddrömmen. Men det är trots allt så i yppersta eliten att det gäller att vara bäst när det gäller. Det var inte masgänget just den där ödestigra kvällen.
2018 ger dock chansen till revansch. Om någon nu tycker att ett SM-brons kan ses som ett misslyckande vill säga.
Jag var hela säsongen övertygad om att Masarna skulle ta sig till SM-finalen. Jag var nästan lika klar på att vi skulle få ett nytt år 2000. Det vill säga ett SM-guld.
Nu, 2018, finns chansen igen. Att ta sig till SM-finalen. Även om jag tror att det blir betydligt tuffare den här gången.
Jag grundar det på att några av klubbarna på papperet ser starkare ut 2018 än 2017. Men kunde Smederna chocka hela speedwaysverige i fjol. Varför kan inte Masarna höja sig till en SM-final-nivå 2018?
Jag ser fram mot kommande säsong. Jag tror att vi får ett uppsving. Jag tror att speedwaysporten får ett lyft till. Tack vare ännu fler spännande, dramatiska matcher lagen emellan.
I väntan på att första omgången körs i Elitserien 2018 bjuder jag er på en av mina krönikor 2017 (i en något redigerad version). Att minnas tillbaka på. Det var när Dackarna kom till Brovallen och krossades fullständigt.
För 2017 var året då Masarna körde över allt och alla på sin hemmabana. Alla utom guldgänget Smederna. I SM-finalen.
Repriskrönika från 2017/
Supercrossen
av Masarna
Det var sant. Men ögat ville inte riktigt förstå det.
Det bara small till med ena heatsegern efter den andra. Dackarna kom med ett kanonlag. Visserligen utan GP-föraren Janowski, men med två andra heta förare i form av Fredrik Lindgren och Dudek.
De fick sig en rejäl överkörning. Mitt tips på tio poängs segermarginal var ett svagt tips. Det blev 20 pinnar.
Heatsegrarna stod som spön i backen den här soliga och behagliga tisdagskvällen. Matchen dog sakta, sakta ut tidigt. Klasskillnaden var total.
Masarna är och förblir förmodligen ett lag som inte går att besegra säsongen 2017. På hemmaovalen alltså.
Till och med debutanten Emil Millberg fick med sig två pinnar. Visserligen en efter ett stopp på en förare i Dackarna. Då var ändå Emil uppe och fightades lite till en början i premiärheatet.
Superduon Tai Woffinden/Linus Sundström satte en femetta direkt. Än en gång visade de hur parspeedway ska köras.
Att sedan Artur Czaja tog en trea i första reservheatet betydde bara en fortsättning på en makalöst bra afton för hemmakillarna.
Det fanns oro. Både för Pawlicki och Lambert som kraschat. Båda dras med skador. Båda kom till start och båda levererade.
Linus Sundström fortsätter att cementera sin form. Gudomlig att se helt enkelt i lagsammanhang just nu.
Antonio Lindbäck fick till det och körde ruskigt bra ytterrökare i ett par heat.
Kort sagt. Stabiliteten finns här och än en gång smög både Joel Andersson och Kim Nilsson, skadade, runt i mashörnet av depån. Otroligt åksugna givetvis. Sparkapital båda två inför stundande slutspel.
Jag har svårt att se annat än, om inte skador förstör laget, hur Masarna ska missa att ta sig till en SM-final. Var ju ett bra tag sedan senast. Hög tid nu och banne mig. Lagmoralen fixar nog det.
Under 4 000 åskådare med minsta tänkbara marginal.
Godkänt?
Jag tycker nog det. Men jag förväntar mig att publiktrycket ökar. I sista omgången mot Lejonen och så i slutspelet.
Kanske vi får upp siffran till 6 eller 7 000 åskådare då. Skam annars tycker jag.
Jag har svårt att hitta något att klaga på. Betydligt mer att tänka på måste man ha i Dackarna. För det här var inte bra. Exempelvis fem inkörda pinnar på fem heat. Av GP-föraren Fredrik Lindgren. Underkänt eftersom Fredrik kunde banan efter SM-silvret nyligen.
Sedan tycker jag att man likt Polen borde införa juniorer på reserven. Svenska juniorer givetvis här hos oss. För att trygga återväxten. För att vi ska få se två jämna reservheat med unga hungriga killar.
På tal om inget alls. Underbart jobb som gjorts med nya parkeringen. Inte många lagledare/tränare som vid sidan av att synas i glansen i de rollerna gör grovjobbet på arenorna. Med det har Masarnas lagledare, med hjälp av några till gjort.
Strongt !
Underbart är kort brukar det heta. I Brovallen var underbart lagom långt. I alla fall om man är mas-supporter.
En ojämn match resultatmässigt blev det. Men den innehöll också några riktigt fina heat. Där speedwaysporten är som allra bäst. Där fighten fanns och där omkastningar skedde. Oftast då med en masförare, eller två, som drog det längsta strået.
Masarna är i ett nytt SM-slutspel. Det är då allt egentligen börjar. Tror mig förstå att ingen annan förening har det sammansvetsade gäng som Masarna har.
Nu önskar jag er alla ett GOTT NYTT SPEEDWAYÅR!!!
