Med en seriematch kvar innan slutspelet. Ja, då roar jag mig med att betygsätta Masarnas förare.
Jag kan bara konstatera att Tai Woffinden toppar min lista. Men det är målfoto mellan honom och Linus Sundström.
Tai Woffinden ser jag som Masarnas viktigaste kugge på ett sätt. Han kör alltid hem viktiga poäng. Han hittar vägval som ser så enkla ut på banan. Han är ett föredöme i depån. Han uppmuntrar sina lagkompisar. Han gör inget stort väsen av sig. Han finns dock där för alla. Han delar med sig.
Linus Sundström är i stort en kopia. Han har en mästerligt bra säsong bakom sig. Han lär inte dippa framledes heller säsongen 2017.
Linus är, som jag skrivit massor av gånger, den optimala lagkaptenen.
Han är en kopia av Tai i depån. Inte heller Linus gör stort väsen av sig där. Men då han pratar. Då lyssnar kamraterna och lagledningen.
Som nummer tre sätter jag Antonio Lindbäck. Trots att han varit ifrågasatt att fans efter ibland ovanligt bleka körningar. Med hans mått mätt.
Nu tycks han ha hittat rätt och jag är övertygad om att han växer med uppgiften, läs slutspelet.
Men jag saknar lite mer action i depån och mer peppande. Han har i många matcher dock, till hans försvar, letat efter rätt inställningar med sina mekaniker och även rätt tändning inför matcherna.
Alltså harmonin och det där ”jag kör för att ha roligt-känslan”, som han hade i fjol.
Som nummer fyra i masbygget 2017 sätter jag Pawlicki. Även om han i vissa heat inte varit en paråkare. Tänker inledning på serien och faktiskt även i första heatet i Vetlanda senast. Men han har vuxit och kör ibland som en GP-förare.
För att det ska bli SM-final och ett eventuellt SM-guld krävs att Pawlicki, liksom Lindbäck, levererar tvåor och treor. Enpoängare kan vara för lite.
Som femma får jag säga Robert Lambert. Även om han inte levde upp till tidigare matcher i Vetlanda kan den killen köra speedway. Tänk på att han fortfarande är ung och lär av de stora. Men han är orädd och vågar smita förbi. Ibland otäckt nära sargen.
Plats sex viker jag åt Joel Andersson. En förare som Masarna ska vara rädd om. Skadan på nyckelbenet kom olämpligt. Han har ont när han kör. Ska testa. Men när de som kan skador inte riktigt vet vad det är då är det frustrerande.
Joel behövs som jag ser det på reserven. Gärna lagom till semifinalerna. Han har det i sig och växer förmodligen kommande säsonger.
Kim Nilsson har också han varit skadad. Kanske också han den förare som i ett slutspel kan slå till. Han är ju SM-trea trots allt och kan banan i Brovallen om inte annat.
Kim är en kille som inte gör mycket väsen av sig. Men på banan hittar han rätt spår och är orädd.
Jag har valt att lägga Czaja lite längre ned. Han har gjort makalöst bra insatser i vissa matcher. Men också dippat. Här har vi nog nyckeln till en finalplats rent av.
Han måste ha bra kvällar då semifinalerna körs. Inte som i Vetlanda. Då fanns inget sprutt alls i vare sig cykel eller Czaja. En tyst kille som ofta blir lite över i depåerna när jag kikar under matcherna.
Kanske dags att lägga fokus på positivt snack med honom?
Han har det som behövs och snart blommar polacken ut.
Emil Millberg är med för att se och lära. Han har fått både en hemma- och en bortamatch. Det är en framtidsförare. Det är inte i år han ska vara en poängmaskin. Det är kanske inte heller 2018. Men på sikt bör Masarna få stor glädje av killen.
Hur har då lagledarna agerat så här långt?
Någon enstaka match kan jag tycka att man borde ha toppat/gjort ändringar. Ha agerat på ett annat sätt än vad man gjort. Men det är något man alltid tycker.
Men i stort har de valt samma startsjua. Inte drabbats av panik utan låtit förarna känna ett förtroende.
Det är viktigt i all idrott. Förtroende skapar bättre förutsättningar. En dålig match ska inte betyda frysboxen.
Jag hoppas att både Bäckström och Sundin nu lägger stor tonvikt vid det mentala snacket före matcherna, och under fighterna.
Det är här killarna behöver den extra energi som kan vara skillnad mellan SM-final och respass redan i en semifinal.
Avslutningsvis har det varit bra harmoni i truppen. Det bevisar om inte det faktum att både Kim Nilsson och Joel Andersson åkt med på bortamatcher trots att de varit skadade.
Det är lagkänsla det. Det är guld värt. Det bevisar att de gärna vill in i laget och köra igen.
Men konkurrensen är stenhård. Om nu alla får vara friska och hela vill säga.
Nu ska mötet med Lejonen på tisdag kväll klaras av. Masarna är dock redan klara för semifinalen. Men att ta med sig en seger in i ett slutspel ger extra råg i västarna.
SM-finalerna är slutmålet i min hjärna.
