Årets match!
Jag njöt i fulla drag. Vi fick ett sista heat där allt skulle avgöras. Frånsett bonuspoängen som redan var i Masarnas händer.
Det blev en underbar, om än kylig, sommarkväll i Hallstavik. Jag åkte dit med förvissningen om att Rospiggarna skulle köra hem segern.
Ett vingklippt Masarna saknade Pawlicki, Joel Andersson och Kim Nilsson. Körde raiders för Pawlicki och det var inte heller den matchen en svaghet. Minns förra omgången i Brovallen.
Jag trodde benhårt på ”Piggarna”. Jag är glad att mina 42-48 blev ett kryss, 45-45.
Redan i första sladdpausen konstaterade jag och lagledaren Stefan Bäckström att det såg bra ut. Att killarna var laddade.
Jason Doyle var en poängkung och visade direkt att han ägde banan. 4-2 i första heatet och inte blev det bättre av att Masarnas femetta i första reservheatet bara blev ett kryss. Debuterande John Lindman, tidigare Rospiggarna, låg tvåa då tändhatten ramlade av. Lindmans debut kunde varit mer lyckosam. Eller vad sägs om ett fall och en nolla som resultat i hans båda andra heat?
Det var faktiskt så att först efter heat 12 var Masarna i ledningen. Efter en femetta av Tai Woffinden/Linus Sundström. För övrigt enda gången Masarna var i ledningen.
Jag tänker inte gå in på heat för heat. Men just där i heat 12 gjorde Linus en heroisk körning. Hårt uppvaktad av två hemmaförare. Varv efter varv satte de kapten Sundström i bryderier. Men han fixade det och det här är Linus stora styrka. Han tar de där viktiga poängen lite i skymundan. För heatet vanns solklart av kompisen Woffinden.
Jag tycker det var bra coachat av Bäckström/Sundin efter den långa pausen. Bland annat in med Lambert i stället för Artur Czaja i heat 13. Jag tycker mycket var positivt för övrigt.
Min syn på Masarna förare för förare:
*Linus Sundström- Jag skriver det igen. Tror med bestämdhet att han är Elitseriens främste lagkapten. Oerhört seriös i den här rollen. Mästare dessutom på att smyga in de här viktiga tvåorna i många heat. En klart stabilare Linus säsongen 2017 än under fjolåret.
*Tai Woffinden- När det hettar till då tänder Tai verkligen till. Levererar då matchavgörande poäng. En lagåkare som alltid vänder sig om i ledningen. För att se var lagkompisen är. För att om möjligt kunna köra hem en femetta. Annars låtar han cykeln gå för fullt och sticker i väg. Som i heat 12.
*Artur Czaja- En viktig trea. Annars lite svårt då han för första gången körde i Hallstavik. Fick bara tre heat och var lite putt för det. Men en förare som inte är besviken om man ställs över visar inga bra tendenser. Om man som Czaja tar beskedet med behärskat lugn.
*Antonio Lindbäck- än en gång hade Antonio och hans team svårt att hitta rätt. Dessutom kör han just nu lite otaktiskt i mina ögon. För många innervarv då yttern var det spår som gav mest fart. Än en gång har jag högre krav och väntar på de där extra två, tre poängen i matcherna.
*Robert Lambert- Oj vilken fart han hade på cykeln den här kvällen. Treorna kom och han verkade trivas på banan i sitt första besök här. Kan bli jokern Masarna bbehöver i slutspelet om han får plats i laget på grund av snittet.
*John Lindman- var spänd i första heatet. Har kapacitet, men visade inte att han går in före exempelvis Joel Andersson.
Positivt från depån:
*Både Joel Andersson och Kim Nilsson fanns på plats och var en del av laget. Det är strongt gjort och det visar bara på hur stark moralen är i Masarna årgång 2017. Heders killar. Det inger respekt.
*Lugnet som råder i match efter match. Visst får någon förare ett litet utbrott då och då efter ett, i sina ögon, svagt heat. Men det hör ju liksom till. Om man sedan kan fokusera om vill säga.
Positivt i övrigt:
*Publiksiffran 5 814. Kan Masarna matcha det i nästa match?
*Arenan i Hallstavik har fått en snygg ansiktslyftning. Är tight och ger en skön atmosfär.
Konstaterande:
*När Masarna mötte Piraterna var det ingen hemmabana direkt. Greg Hancock exempelvis hade synpunkter på det.
*Nu tyckte jag mig höra att Andreas Jonsson hade synpunkter på sin hemmabana.
*Skönt att notera då är att banan i Brovallen alltid är lika. Våra förare kan den utan och innan.
Hur ser jag på Masarna framöver?
*Jag tycker att matchen mot Rospiggarna gav beskedet att fler förare är med och slåss om en plats i sjuan. Att matchen gav mersmak och att Robert Lambert borde ha kört till sig en plats.
Masarna bör klara av att ta en plats, etta eller tvåa, som ger en semifinal direkt. Det vore skönt. För att behöva köra en kvartsfinal kan innebära en chock. Mot fel lag.
Extra kul:
*Jag stötte på guldlagledaren från år 2000, Kent Rickardsson, i depån och snackade lite. Han konstaterade att hans egen karriär var lika lång hos Rospiggarna som hos Masarna.
