Skip to main content

Hur tänker en vinnarskalle?

By 24 oktober, 2016Klubbnytt
Ludvig under finalen 2015 i Brovallen.

Ludvig under finalen 2015 i Brovallen.

Att vara professionell är ingen slump utan byggs upp av medvetna val och prioriteringar.
Med en förbättrad självinsikt kan vi dra lärdom av våra styrkor och svagheter och på så vis bli vårt bästa jag.
Jag fick möjligheten att fråga Ludvig Lindgren 26år om hans speedwaysatsning och hur han ser på med och motgångar.

Ludvig är en etablerad speedwayförare som kört sedan han var liten. Idag har han skapat sig ett liv i England där han tävlar för Newcastle Diamonds.

Vi inleder samtalet med att prata om Ludvigs nuvarande motivation. Han berättar att han befinner sig i en osäker tid då han står klubblös, letar sponsorer och inte kört klart säsongen i England än men siktar framåt och ser sig själv vara i bättre form när allt har ordnat upp sig.
Vidare frågar jag om hans stora drömmål.
– Jag vill självklart vara i toppligan.

Hur gör du för att komma dit?
– Det är små steg, små korta mål. För det måste vara realistiska mål annars tror jag ju inte ens själv på det.

Vart hämtar du din drivkraft ifrån?
– Det som driver är känslan av att vinna. Den ger en kick som gör att man vill fortsätta.

Vad tillför sporten dig?
– Tillför vet jag inte. Jag har gjort det här hela mitt liv och det har blivit som en självklarhet för mig att göra. Men min åsikt är att det här är en folksport som ska byggas på gemenskap och det tycker jag är viktigt.

En stor del av att skapa våra egna bästa förutsättningar är planering. Det är på så sätt vi minimerar inre oro och stress. Under tävlingar läggs det press och psykisk påfrestning därför är det bra att undvika störande moment.

För Ludvig kan de momenten vara om hojen inte går som den ska. Det kan uppta hela fokuset från körningen.
– Det känns helt meningslöst att ens tävla om hojen inte fungerar som den ska. Då kan jag lika gärna skita i matchen och lägga fokuset på att hitta felet istället.

Hur är din sinnestämning inför tävling, är du 100 % i dig själv då?
– Nej, verkligen inte! Med alla resor, skador och lite sömn så hinner jag inte det.

Märker du skillnad om du har en positiv eller negativ inställning under en tävling?
– Nej, det tycker jag inte. För även om jag är positiv så kan det gå dåligt.
– När jag är kritisk påverkar det inte alltid min prestation utan håller mig mer fokuserad. Jag upplever att det är mer ödet som styr om det går bra eller dåligt.

Om de första heaten går dåligt har du mentalt redan förlorat matchen eller kan du tänka bort det?
– Nej, jag försöker vända det tills matchen är slut.

Hur går tankarna direkt efter du förlorat en match?
– Jag behöver mitt space, typ 4 sek för att få ut min aggression sen är det klart.

Vad händer då, tystnar de andra runt dig?
– Haha, nej men de fattar. De håller sig undan. Vi alla har våra olika sätt att hantera det på.

Jag frågar Ludvig om hur miljön omkring påverkar honom, och menar att det som stör honom gör en negativ påverkan på hans fokus. Därför är det alltid bättre att se över sin omgivning och situation, försöka fokusera på det som ger energi och undvika det som stör.
Det som ger Ludvig glädje och energi är lagkamraterna. Och menar att utan dem är det ju poänglöst, då kan han lika gärna köra på en grusplan själv. Men tillägger att det inte utgör en självklarhet att man klickar med alla. Ena dagen är du ett team med dina lagkamrater och nästa dag möts man som konkurrenter.

Motgångar, misslyckande och negativitet kanske vi inte kan undvika men vi kan lära oss hantera dem för att inte tappa vår positiva motivation och fokus.
Ludvig berättar hur motgångarna får honom att tappa fart och energi, det ökar kraven på att leverera.
Men de dåliga dagarna verkar inte få plats. Som förare ställs höga förväntningar med vetskap om att du är utbytbar, missar du en match tar någon annan din plats.
Vad är din lärdom från dina motgångar?
– Min insikt är att försöka släppa kontrollen över situationer jag inte kan styra över. Det har varit en mognadsprocess för mig att komma dit, och tycker det blir bättre med åren.

När jag frågor om hans rädslor, menar han att de fysiska skadorna inte påverkar honom lika hårt som det gör att köra ett dåligt race. Rädslan att misslyckas är större.
Blir du aldrig rädd för att krascha?
– Nej, då skrämmer en groda i depån mig mer.

Personer som ger positiv energi eller emotionellt stöd är en hjälpande faktor för att undvika misstag eller negativitet. Det kan stärka dig i processen att förändra och se utifrån nya tankebanor.
Har du en coach eller bollplank idag som du känner den tilliten till.
– Nej, jag snackar lite med mekarna och sådär men ingen typ utbildad coach… vilket saknas. Tycker det borde finnas en professionell organisation, klubb eller likande som står bakom och stödjer förarnas utveckling.

Vi får inte glömma att kroppen gör alltid sitt yttersta för att hjälpa oss på bästa möjliga sätt. Med rätt kost och återhämtning ger vi kroppen givna förutsättningar att orka prestera på topp.
Hur är din kosthållning?
– Just nu äter jag inte rätt, men jag jobbar på det. När jag väl går in för det och kör på så märker jag klar skillnad i kroppen.

Hur ser din återhämtning ut?
– Jag har lärt mig att göra saker som får mig att må bra. Det var min far som gav mig det tipset efter en tid då jag hade det lite tungt.

Utövar du någon meditation, yoga eller mentalträning?
– För kroppen gör jag yoga. Den hjälper mig att mjuka upp kroppen och om jag kraschar så är jag inte lika stel i fallet. Du lär dig även andas rätt med andningstekniker, så det känns bra. Men om det har påverkat eller förbättrat mitt psyke vet jag faktiskt inte.

Att utsätta sig för positiva utmaningar som att utöka sitt rörelseschema, nya tekniker eller strategier gör att vi stimulerar inte bara kroppen utan alla våra sinnen. Det ger oss energi och glädje till att vilja lyckas.
Ludvig har tankar och idéer om sin körning som han hoppas få möjlighet att utveckla. Att få in fler varierande racingbanor och miljöer är en sak som han saknar i sin nuvarande träning, vilket skulle ge honom mer stimulans och energi till körningen.

Vad stoppar dig för att nå dit?
– Jag är ofta skeptisk till en början när jag ska prova nya saker. Vilket gör att det går för långt innan jag tar hjälp eller ändrar mig.

Har du några rutiner eller ritualer innan tävling?
– Vi måste vara på plats två timmar innan matchen börjar, så för att ta bort dötid brukar jag lägga upp mina handskar och glasögon på en handduk. Det är väl det enda. Tycker det är viktigt att ha ordning och reda på sakerna, men inget jag tvångsmässigt måste göra.

Hur ser din uppladdning ut?
– Dricker kaffe och snackar lite skit. Tar på mig dräkten och gör en lätt uppvärmning, sen är det race.

Att träna kroppen har vi idag allt större kunskap om, men att träna sinnet att tänka positivt istället för negativ är en lika stor muskel att öva.
Hur gör du för att nå en bättre balans?
– Jag använder jag mig av visualisering. Det är ett sätt för mig att hitta fokus och se målet – dit jag vill framför mig.

Känner du en skillnad då?
– Absolut, när jag tror på mig själv så funkar det!

Jag frågade Ludvig om han ville göra en Shout Out och det ville han.
­­– Jag vill göra en Shout Out till alla sponsorer jag inte har och undrar vart fanken är ni. Och hur får jag tag i er?
Hälsar Ludvig.

Emil Millberg

Emil Millberg

Det kommer även en ny generation förare som växer upp med ett starkt brinn. Emil Millberg är en av dem, en ung talang som gör comeback i Speedway efter ett års uppehåll.
När jag ringde för att prata med Emil hade han precis avslutat sitt hockeypass, då han redan är i fullfart med vintersäsongens träning.
Emil känns lugn och stabil för sin unga ålder. Och trots att han är fåordig så lyser hans målmedvetenhet igenom. Han berättar att han inte ser hinder utan bara möjligheter.
Hur tänker du för att motivera dig själv framåt?
– Att jag är odödlig. Jag måste tänka så för att slå bort alla rädslor eller osäkerheter som dyker upp.

Emil försöker undvika att övertänka saker, utan fokuserar på att gå in och bara göra. Han erkänner att nervositeten och som att i år tävla med väletablerade förare kommer ikapp honom. Hans strategi är då att gå undan och lyssna på musik, det hjälper honom att skingra tankarna.

När jag frågar kring vad som stör eller tar energi från hans körning var hans svar solklart ekonomin. Att deala med sponsorer är krävande men ett måste för att få ekonomin att gå ihop.
Det känslomässiga stödet får han från sina morföräldrar som funnits bredvid honom sedan han introducerades till en hoj.
Vidare frågor om hans körning och motivation var inte helt enkla svar att dra ur honom.
– Svårt att säga eftersom jag inte kört så länge och allt är nytt igen. Det är nog mer jag som behöver svar på dessa frågor, säger Emil och skrattar.

Artikel skriven av Sabine Millberg